Mat

Jag erkänner, med handen på hjärtat, att jag är kass på att laga mat.
Gud glömde den egenskapen när han skapade mig, eller så beror det på att jag är kille. Om jag ställer mig i ett kök känner jag mig lika vilsen som en dement tant känner sig på ett släktkalas = noll koll med andra ord.
Jag tror däremot att jag är bra, elelr jag försöker inbilla mig att jag är en mästare på improvisationslagning. "hm, vad ska vi krydda den här överstekta köttbiten med för att dämpa den brända smaken?", sedan går jag loss i kryddskåpet, "jo men shili är gott, peppar är gott, curry är gott, pizzakrydda? hm? jo vars, pizza är ju gott so why not? Lite oregano, timjan, salt, aromat". Ja, alla kryddor på en och samma köttbit. Jag ahr ingen panering; jag har kryddlager på kryddlager.
Och jag kan inte ens koka pasta. Trots att jag tar tiden så är dom hårda som sten. Och ris har jag bara försökt mig på en gång, det blev aldrig ris; det blev kol.

En gång lyckades jag med maten - det var när jag tog pommes och lade på en ugnsplåt och körde in i ugnen och bevakade varenda minut. (korven fick jag steka efteråt för att inte skapa förvirring genom att göra två saker samtidigt)
Ja, jag erkänner att jag är kass i köket, men fördöm mig inte för det; jag har andra kvaliteer.
(fortsättning följer)

Skam

Idag skickade min goda vän Maria en bild till mig. En bild föreställande mig i kvinnoutformning. Hon är spexig, hon. Hela hennes sommarlov har bestått av att måla alla hennes vänner till det motsatta könet - ett sånt härlgit lov!

När jag såg den här bilden fördes jag i ljusets hastighet tillbaka 10 år i tiden, till en tid jag förgäves försökt förtränga. Jag är 10 år, går i 5an och är mer naiv än färgen blå. Jag står bakom dörren iklädd kvinnokläder, en lång orange aftonklänning - precis på pricken en sådan Frida i ABBA hade när de vann Eurovision med Waterloo, 1974. Bredvid mig står Märta och är minst lika naiv och nervös som jag, iklädd en blå byxdress à la Agnetha, med den tidstypiska blåa, virkade judemössan på huvudet.

Musiken börjar ljuda från högtalarna och vi springer fram från bakom dörren. Vi möts av hela skolan som bara sitter och stirrar.
"Vad är det där?" hör jag ett av de yngre barnen fråga fröken samtidigt som hon pekar på mig. Hennes fröken ser ut att drabbas av ett epilepsianfall.
Hela klass 5b sitter och skrattar högt, likaså klass 4. Den enda som inte skrattar är skolpsykologen som skakar på huvudet och troligen tänker "jag visste att det här skulle hända den grabben".

Då trodde jag vi gjorde succé, jag trodde att vi skulle vinna den där melodifestivalen i skolan lika stort som ABBA vann i Brighton 1974. Ack vad fel jag hade. Vi fick 1 st sympatiröst mot vinnaren med över 50 röster.

Inte nog med det. En vecka senare var det karaoketävling inför hela kommunens skolelever. Gissa vilka som ställde upp i sina classy-kläder?

Vikarier

Jag har köpt min efterlängtade färg till bilen idag. En liten sprayflaska som kostar 98 kr tog 1 vecka att komma rätt. Och i slutändan visade sig att den varit där hela tiden.. Är det inte fantastiskt? Jag gör som alla andra och skyller på sommarvikarierna.

Dessa sommarvikarier som aldrig kan göra något rätt. Postens vikarier är nog de sämsta, sen kommer vården, sen kommer städets, sen posten igen. Och ICA-vikarierna på ett hörn.
"jag skulle vilja ha 100 kr över beloppet om det går bra"
"ööööööööööh"
efter 10 minuters knapprande på apparaten
"ööööööööööh"
*ööööh, kan lena komma till kassa 1"

Jag själv är en vikarie, men jag drar fördel av det. Varje gång jag inte orkar något säger jag "nej jag är vikarie, jag vet itne hur man gör. Fråga en ordinarie"
Så är det, liksom.

Pungen

Hur kan man döpa en gata till Ryckepungsvägen? När man dessutom försöker sägga detta namn låter det som "ryck i pung-vägen".

Denna fantastisk kreativa gata ligger i Falun, Dalarna. Och du kan tro att 118 100 är trötta på den uttjatade frågan:
"vart ligger mekonomen i Falun?"
"haha, kul"
"nej men jag vet itne, säg"
"ryskepungsvägen"
"HAHAHA" *klick*

Jag ringde själv upp för att kolla..

"vart ligger mekonomen i falun?"
"det vet du nog själv"
"nej jag vet inte, vadan denna spydiga ton?"
"ryckepungsvägen"
"HAHAHAHAA" *klick*

Där fick jag mig allt ett himla gott skratt.

För att verkligen få reda på varför gatan heter som den gör ringde jag upp Falun kommun. Ungefär så här lät det: "Namnet kommer egentligen från det faktum att det låg en tullstation i området där vägen ligger.– Pungen är alltså lika med portmonän. När man kom fram till tullen skulle man rycka fram pengapungen och betala."

Fyndigt, men borde man inte tänkt efter två gånger innan man beslutade sig för att döpa en gata till just RYCKEPUNGSVÄGEN...
Enkel grävande journalistik.