Skam

Många poängterar gärna hur skamliga många äldre män är, men ingen har någonsin nämnt att damerna är minst sagt lika skamliga: om inte värre!

Avdelningen ligger öde. Det är strax efter middagstid och de äldre ligger och vilar middag. Jag går min vanliga kontrollrunda genom korridoren när jag hör någon sjunga ute i matsalen. Jag går dit för att kontrollera så allt står rätt till.
"KOM I KOSTERVALS.." hör jag Asta stå och skrikande sjunga när närmar mig. När hon får syn på mig springer hon haltaktigt fram till mig och tar tag i mina händer, för min högra mot hennes höft och håller krampaktigt och bestämt i min vänstra hand. "Här ska dansas!" utbrister hon och fäster hennes spegelblanka blick i mig.
"lammkött, lammkött" viskar hon trånande innan hon börjar sjunga
"KOM I KOSTERVALS, SLÅ DIN RUNDA ARM OM MIN HALS..."
Jag blir stel som sten och inser genast att detta kan inte sluta på ett bra sätt. I många depserata försök att avsluta den (för henne) pågående parningsritualen måste jag inse mitt nederlag - det är omöjligt. Hon håller så hårt i mig att jag inte kan göra något. Hon kramar om min hand så fingrarna pulserar blått och stampar på mina fötter i något som skall likna en vals. Hennes psykande blick får mig att vilja krypa in i mamma på nytt.
När jag äntligen tror att sången skrider mot sitt slut ler hon och säger "Sjung med mig!" och börjar på nytt:
"KOM I KOSTERVALS, SLÅ DIN RUNDA ARM OM MIN HALS..."
Jag nynnar med och fyller i de orden jag kan för att göra henne nöjd så hon ska släppa min hand.
Hon blir nöjd och slutar sjunga. Hon låter mig släppa henne, förutom min vänstra hand.
"Åh, du var riktigt varm och go" säger hon och fäster blicken ännu mer i mig. Hon ler lite snett, närmar sig mig. Granskar mig från topp till tå. Slickar sig runt munnen och viskar:
"är du lika varmt utan kläder på?"

Skamligt? Ja, detär bara förnamnet.

Kärlek

Idag kom Asta (en boende på hemmet där jag jobbar) och Beata (också boende på hemmet) in genom dörren, glada som självaste solen. I famnen framför sig höll Asta en handplockad blomsterbukett och utbrast "den här får du för att du är så himlans snäll". Jag mottog buketten och sade tack medan en tår sakta rullade nedför min kind.

Asta och Beata brukar gå ut på promenader sådana här fina sommardagar. varje gång har de med sig en famn med plockade blommor, alltid lika glada. Problemet är efter de varit ute på sina äventyr får vi arga telefonsamtal från grannar till hemmet. Det är nämligen som så att Asta och Beata plockar inte sina blommor var som helst, oh nej. De vill naturligtvis ha de finaste och vackraste blommorna de kan hitta. Och var finns de, om inte i privata, välvårdade trädgårdar?
Asta ställer sin rullator utanför trädgårdsgrinden och springer raskt in i trädgården och försöker kamouflera sig bland buskarna medan Beata står med sin rullator utanför och håller utkik efter godsägarna. . Beata ser sig noggrant omkring och konstaterar att kusten är klar, hon ger ifrånsig ett kacklande ljud som de båda kommit överrens om vara dagens kod-ljud. Asta kommer fram från busken, slänger sig i rabatten och sliter till sig alla blommor hon kommer åt - allt medan beata håller utkik. När rabatten är länsad springer, den annars så halte, Asta ut från trädgården, slänger blommorna i rullatorkorgen - och fortsätter promenera låtsandes obemärkt.

Ja, en tår rullar från min kind - för är det itne äkta kärlek, när man bryter mot lag och ordning, mot etik och moral, mot samhällets redan djupt satta normer - just för att visa att man tycker om någon?