Skam

Idag skickade min goda vän Maria en bild till mig. En bild föreställande mig i kvinnoutformning. Hon är spexig, hon. Hela hennes sommarlov har bestått av att måla alla hennes vänner till det motsatta könet - ett sånt härlgit lov!

När jag såg den här bilden fördes jag i ljusets hastighet tillbaka 10 år i tiden, till en tid jag förgäves försökt förtränga. Jag är 10 år, går i 5an och är mer naiv än färgen blå. Jag står bakom dörren iklädd kvinnokläder, en lång orange aftonklänning - precis på pricken en sådan Frida i ABBA hade när de vann Eurovision med Waterloo, 1974. Bredvid mig står Märta och är minst lika naiv och nervös som jag, iklädd en blå byxdress à la Agnetha, med den tidstypiska blåa, virkade judemössan på huvudet.

Musiken börjar ljuda från högtalarna och vi springer fram från bakom dörren. Vi möts av hela skolan som bara sitter och stirrar.
"Vad är det där?" hör jag ett av de yngre barnen fråga fröken samtidigt som hon pekar på mig. Hennes fröken ser ut att drabbas av ett epilepsianfall.
Hela klass 5b sitter och skrattar högt, likaså klass 4. Den enda som inte skrattar är skolpsykologen som skakar på huvudet och troligen tänker "jag visste att det här skulle hända den grabben".

Då trodde jag vi gjorde succé, jag trodde att vi skulle vinna den där melodifestivalen i skolan lika stort som ABBA vann i Brighton 1974. Ack vad fel jag hade. Vi fick 1 st sympatiröst mot vinnaren med över 50 röster.

Inte nog med det. En vecka senare var det karaoketävling inför hela kommunens skolelever. Gissa vilka som ställde upp i sina classy-kläder?