Hästen och grisen

Idag är det liksom igår december. Fast idag är det onsdag istället för tisdag och den 3e istället för den 2e. Jag har ändock ännu inte ansträngt mig för att följa julkalendern. Jag tappade lusten när jag köpte en chokladkalender den sista november och öppnade alla luckor för att komma åt chokladen samma kväll. Därmed försvann också allting som har med väntans tider och julkänsla att göra. Det slog mig då att man har någonting som man byggerer upp en slags väntan inför, men det tar slut så fort - så varför dra ut på lidandet när man kan äta upp hela asken på en gång? Lite så tänker jag, hur tänker du?

Idag tände jag tre ljus för att det är den tredje december. Blir jobbigt på nyårsafton och tända 31 ljus. Kommer nog sluta med den här idén i morgon, för jag har inte fyra ljus. Oturligt nog.

På lördag är den där maskeraden i
metropolen Kosta. Jag och Anton har ett tema ihop som vi kommer leva oss in i
fullt ut (okej inte ända fullt ut, men i den mån det går). Detta blir allt som
allt min tredje maskerad i livet. Känns lite pirrigt och förväntansfullt så
där.

Jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet. Det är lunchrast och korridorens är övergiven och ett slags lugn som bara återfinns i tjernobyl har infallit. Någonstans ifrån kan man höra ett par socialsekreterare skratta till. Det gnäggas och grymtas - så där på ett typiskt socialsekreterarvis. Jag kikar nyfiket ut i korridoren för att försöka få mig en uppfattning om vilka det är som ger ifrån sig sådana djuriska läten. Och sant som det är sagt: i korridoren stod en gris och en häst. Jag går fram till hästen och smeker den över svanken. Jag blundar och tar ett djupt andetag. Jag minns den där dagen i min barndom, den dagen då jag red på min systers häst och ramlade av - sedan dess har jag varit rädd för hästar. Jag öppnar ögonen och ser hästen framför mig. Den är svart och inte alls särskilt stor, precis som min systers gamla häst. Är det möjligt? Har min systers häst Ior kommit för att be om förlåtelse? Jag tittar honom djupt in i ögonen och det blänker liksom till. "ja, ior" viskar jag "jag förlåter dig". Våra läppar närmar sig varandra och precis när vi ska kyssas suckar hästen ut och läpparna fladdrar så jag får degel i hela ansiktet. Andedräkten kväver mig långsamt och jag blir liggandes medvetslös på golvet. Vad grisen gjorde där vet jag inte - men han var inte till någon hjälp.

Väl mött,

Denky Dänk

--------------------------------------
Uppdatering av önskelista julen 2008 (ytterligare rött för att återskapa julkänsla)

• Att alla sjukdomar som är elaka försvinner från jorden (inklusive förkylning och influensa)
• Att min mormor stickar raggsockor till mig, en livsförbrukning
• En till kopp chokladmjölk, drack nyss upp min 3e för dagen
• Postitslappar, flr det är kul att klibba ihop allihop i olika figurer
• En biljett till frihet