14 juli 2008

Pussy

Jag lovade er en uppföljning på vad jag är bra på. Nu så här 3 dagars betänketid senare har jag inte kommit fram till någonting. Möjligvis att servera kaffe på ålderdomshemmet där jag jobbar - men inte ens det kan jag väl med stolthet i rösten säga att jag är något vidare bra på. Med darrande hand ska jag försöka servera en pensionär som med lika darrande-parkingson-hand håller i sin kopp. Jag håller i kannan med bådahänderna och grimagerar av koncentration. Jag tippar lite lätt på kannan samtidigt som en svettdroppe rinner ner för min panna och kittlar mig på nästippen. Innan kaffet hunnit komma ut ur kannan måste jag sätta ner den för att ta en servett och torka min panna.
Jag ler mot pensionären och skrattar till lite nervöst - otåligheten i hans blick är märkbar, men han håller tacksamt fram sin kopp i luften, framför min näsa.
Jag tar tag i kannan igen, med båda händerna. jag hör klockan ticka och känner allas blickar emot mig. Nu gäller det, nu eller aldrig.
"man eller pussy, man eller pussy", ekade i mitt huvud. Jag tippar lätt på kannan och kaffet börjar sippra ut - det kommer mer och mer, snababre och snabbare. Jag skrattar till, segeraktigt. "haha!", jag ser mig svettigt omkring för att mottaga alla applåder. Jag skrattar högt och ler stort med hela ansiktet.
Jag störs av att någon harklar sig - Mr Parkinsson.
Jag tittar på honom och ser att jag fortfarande häller kaffe - hela kannan är tom och allt kaffe ligger på golvet.

Jag vart en pussy till slut, eller en man som beter sig som en pussy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar