Vi närmar oss

Ja, som jag skrev tidigare, och som kanske inte gått någon förbi, är det den 5:e december idag redan. Tiden flyger förbi av bara farten och julen kommer framdundrandes med stormsteg. Vad vi alla inte vet är att det är nu som det blir korv till middag.

Idag är en dag av mångt och mycket. Elaine fyller 20 - och jag kan inget annat än att gratulera. I morgon vankas det maskerad av högsta klass i ett palats någonstans i Kosta. Elaine är vida känd för sina storslagna alkoholfyllda galakvällar. Kommer bli en bejublande afton. Igår vart jag till affären för att köpa lite krimskrams att komplettera min fräna outfit med. Kommer nog bli en ganska lyckad outfit, enligt mitt eget tycke. Någon måste regera världen, så varför inte jag?

Jag blickar ut över en innergård med några få lövlösa träd, vars grenar leker tafatt med vinden. I fönstren lyser adventsljusstakarna upp vintermörkret och några få julstjärnor väntar ivrigt på att bli tända och fy lysa upp även deras rum. Ett barn springer ut från en port iklädd mössa och väntar. Springer ut till lekparken som står centralt på innergården och kastar sig på en gunga för att genast ta fart och sväva upp i det blå. Det snöar sakteligen och ett par andra barn kommer in på innergården och tittar upp mot den nu vita himmelen och försöker fånga de små snöflingorna på sin tunga. De skrattar åt varandra och tar varandras händer. Sakta växer små vingar ut från deras ryggar och de tittar nyfiket på varandra och ler - de utstrålar glädje där de står och beskådar varandras nya vingar. Barnet på gungan har fått riktigt hög fart och kastar sig ut i luften. Dess vingar vecklas ut och barnet flyger upp mot himlen. De två andra barnen står och tittar och pekar och skrattar. De ser på varandra och ler när deras vingar växt färdigt. Så flyger de upp mot den kritvita himmelen, hand i hand, just när den sista julstjärnan tänds.

Det är advent, tillika väntans tider.

Jag har en lösning på alla problem.

Denky Dänk