Förbjuden dagbok

Jag förstod så lite denna första kväll. Hade jag packat väskan och lämnat kustremsan och dessa fem människor redan följande dag hade allt blivit så annorlunda. Eller också hade jag aldrig något val. Kanske var allting redan förutbestämt att jag skulle stanna och stå ut hela veckan? Det är intressant att jag tänkte den där skrämmande tanken redan första kvällen inne på restaurangen. Ta livet av hela sällskapet och gå därifrån. Jag minns att jag log för mig själv när jag tänkte tanken på att se dem allihop sitta döda framför mig.


Ett utdrag ur förbjuden dagbok