Altt sedan jag slet ner persiennen i morse har jag gladeligen gått och städat hela lägenheten med solen inskinandes genom fönstret. Jag lever fortfarande kvar i energin hon efterlämnade sig strax innan hon försvann bortom horisonten. Symningen har så sakta börjat lägga sig och jag blickar ut över det rum som en gång var en efterlevnad av sovjetfallet (kan tyckas), och just nu är allt taget som ur en tvättmedelsreklam, där jag är huvudpersonen (dvs kvinnan som går och maniskt putsar allting tills det tvångsmässigt skiner)

Jag pular på låten, den kan bli fin. Ritkgit fin.

Denky Dänk