Dagen är kommen

Nu har julen fortskridit och allting början komma till sin rätt igen.

Jag var på midnattsmässa på julnatten. Det är en tradition som är värd att bevara och det är fint och mysigt och så. Prästen höll ett fint tal till minne av Jesus och det sjöngs sånger till minne av jesu födelse. En kör sjöng och en målbrottskille hade blivit tilldelad en mer eller mindre misslyckad solo-vers. Hans stämma skar som ett spjut genom den klara julstämmiga luften i kyrkovalvet. Jag såg mig om och såg hur folk tårades i ögonen, och nog var det inte av glädje.

En tjej hade skrivit en låt om jesu födelse som hette "det är så här vi i sverige firar jul", huruvida passande den egentligen var vet jag inte.

Några psalmer avverkades och vi nådde till mässans sista psalm. Psalm nummer 122. Dagen är kommen, vilken är min favoritpsalm. Jag blev så lyrisk och i extas när den kom att jag kände ett sug att sjunga för mitt liv. Och det gjorde jag. Jag stod och log under hela introspelningen och när versen började öppnade jag min mun och min bastanta, djupa, basstämma ljöd genom kyrksalen. Folket runtomkring stannade liksom till och kollade häpet mot mig där jag stod lät mitt vibrato röra vid varje del av kyrkan. Till och med kantorn stannade upp och sneglade mot mig innan hon fortsatte spela. För fem minuter var jag stjärnan i kyrkan, som räddade deras mässa från en målbrotts-katastrof. Julen är en fin tid, och jag blev för en kort stund en stjärna.